En bra känsla i magen. Värme i kroppen. Melankolisk i tankarna. Nyfiken inför framtiden. Nervös och separationsångest.
Jag vet att han bara vill väl och är orolig men idag kändes det som att jag fick allting tillbaka daskat i ansiktet. Frågor och påstående i ett. Jag undrar om han förstår att det gör lite ont. Ibland går han så hårt fram och tonen är så nedlåtande att jag inte orkar lyssna. Det är mitt och mannens liv och bara för att vi har gjort vissa val och saker utan en del förbehåll, behöver inte det vara negativt. Nog om det.
Jag känner mig mer på rätt plats, även om jag inte är det helt men jag vet inte om jag någonsin kommer bli det eller om man överhuvudtaget ska bli det? Då har man ingenting att sträva efter. Jag tror endast man ångrar det man inte gjorde! Jag älskar alla nära vänner jag har här och alla som jag har där, därför känns det som det inte går att förlora. Men melankolisk är jag och separationsångest har jag.
En sak vet jag i alla fall, det kommer bli en underbar vår, har haft den känslan ett tag nu, fylld med alla möjliga ting! :)
Kan inte hjälpa att jag tycker det är lite tråkigt, men det är ju jag som är självisk... =)Jag får se det som att det finns ett ställe till att besöka i lilla landet lagom...
SvaraRaderaJa usch ja...vill inte ens tänka på att vi ska skiljas åt. Klarade ju inte ens av att flytta ifrån vår gemensamma luftgång. Men men, det är som det är. Så länge ni är lyckliga och slår er ner på ett ställe där ni kan finna lugnet. Då är jag också lycklig!
SvaraRaderaLove you guys! <3
Jag är iaf underbart glad om allt blir som jag hoppas :) Ser fram emot att ha er på närmre håll. Puss och kram
SvaraRadera